Jag som Hanna
Har lagt upp en snygg plan över hur jag skall fortsätta med det här med blogg och komma igång med en bra start. Så tänkte börja med att ta upp vem jag är.
Hanna heter då jag är är 21 år och bor i Visby. Utan att detta skall bli ett cv så skall vi försöka få orden bra. Jag bor själv i en tvåa. Mamma och pappa or bara någon kilometer ifrån mig medan syrran bor i stockholm.
Jag umgås mycket med vänner på fritiden och väldigt mycket med min farmor och farfar.
Jag tog studenten i juni 2013. Gick omvårdnad på säve så nu är jag utbildad undersköterska. Väldigt nöjd med mina betyg och hur jag klarat mig igenom hela säve med tanke på att jag inte alls gillar eller typ har pluggat men godkänt i allt och sex VG. Inte illa pinkat för en tjej som mig.
Hur kommer det sig att jag är den jag är idag?
Jag har en diagnos som är adhd. Jag var 14 år när jag fick reda på den och innan dess har allt varit ett helt helvete. Man var i tonåren så det räckte ju inte med att man höll på att förändras på grund av det utan det var ju en massa annat med. Jag blev mobbad i sjuan och åttan men lärarna gjorde ingenting åt problemet. Så jag är rätt kaxig och försvarar mig jävligt snabbt om det behövs. Umgicks med helt fel folk och det har väl gjort att man är den som man är idag. När jag väl lugnade ner mig efter mycket raseri och skit så blev det bättre. Vart runt på massa jourhem men till sist så blev det ett boende för mig som gällde. När man skötte sig så blev man ut slussad i en lägenhet. När jag kom in i lägenheten blev jag som en helt annan person. Jag mognade till mig och skötte mig faktiskt. Sen att jag har vart bråkig i skolan det är väl sånt som alltid suttit kvar i mig.
När man får en diagnos så är det ju så många tankar och funderingar som snurrar runt i huvudet. Bland annat " Varför får inte jag vara som alla andra för?" Man lär sig att leva med det. Jag är lika normal som alla andra det inser jag nu. Något som gör mig glad och så är när man hittar bra stunder att dra fram kameren och få plåta lite snygga bilder! :)
Jag sökte in till biggest loser med för att få hjälp med att gå ner men jag gick inte vidare så jag försöker på egen hand och det går ganska bra, skall bara få ur mig latmasken men det är en helt annan femma! Jag känner mig ändå jävligt stark som faktiskt tog mig i kragen och sökte. Jag vet inte, jag kanske var för smal.. vem vet? ;)
Att bli påhoppad på ask är där i mot inte så jävla kul. Att folk skriver att jag tar upp hela Gotland är liksom rätt lågt skrivet. Men jag tar det så här, jag är vet att jag inte är pinnsmal men vem fan vill vara det då? Det är roligare om man har några kilon som är där som ska. Att man är så svag och patetisk att man måste trycka ner andra för att känna att man stärker sig själv, då blir jag nästan gråtfärdig över hur seriöst dåligt självförtroende folk har om sig själva. Res er upp och sträck på ryggen och intala dig att du är fin, det är okej att ha lite volanger, för vem fan kommer bry sig om det i slutändan? Jag menar om du umgås med mig så är det min personlighet du umgås med, inte är det fläsket som sitter lite här och där i alla fall. Hmm.. konstigt folk.
Det blir vad man gör det till som sagt. Vet inte riktigt mer vad jag skall skriva ut om mig själv. Glad och sprallig skit som är hård utanpå och mjuk inombords.. fast bara när jag vill! :)
Och det sista med det här med adhd, det är absolut ingenting man skall skämmas över, jag tror nog att nu när jag skriver det här så måste jag nog säga att jag är nog fan stolt över att jag har den diagnosen, jag är stolt över mig själv och över min familj och vänner som har hjälpt mig igenom det här!
Kort och gott om mig, i morgon kommer det komma nya inlägg om vem som är min bästa vän! Spännande va, kom tillbaka då och ta reda på vad och varför och massa tjafs! :)
En kväll med bra folk!
En kväll med bra vänner som får dn att tänka på annat är ingenting som man tackar nej till. Förstår inte att det ska vara svårt att bara släppa allt för en stund eller två. Det kommer väl med tiden hoppas jag. En kväll som denna som bara ska bestå av skratt och glada miner. Jag hoppas att jag en dag kan säga att jag känner mig nöjd och att det var ett bra beslut. Ingenting som någon annan kan svara för. Men och andra sidan så är det tusen frågor som vill ha ett svar men det kommer dom aldrig att få. Lika bra att bara glömma egentligen och gå vidare!
Torsdag, och redan oktober!
Hej, kom och tänka på att det är redan oktober! Det är sjukt vad månaderna går fort!
Det har nog hänt mycket sen sist. Jag har blivit anställd i resursen så måndag, tisdag och onsdag bestod av tre dagars intro på Pjäsen. Lite andra rutiner och så än vad jag är vad med men det här kommer passa mig bättre, med tanke på att då får man i alla fall jobba!
Nu sitter man med väntan på att det ska bli den 7 oktober så man kan få ett humm om hur systemet fungerar och börja lägga sig tillänglig! Hard wooork wooork! :)
Mina hedliga änglar som jag alltid brukar hänga med när jag inte har något jobb är på Mallorca tror jag det var så jag sitter hemma nu och väntar på att det skall komma ett fint kort i från mallis! :)
Inte nog med det så åker mamma och pappa till fastlandet i morgon så jag blir heeelt alone nu från familjen. Ett bra läge till att passa på att kanske använda mammas tvättmaskin!
Tanken innan man hamnade här var ju faktiskt att dra fram dammsugaren och försöka underhålla lägenheten lite snygg. Även om det kanske inte behövs så känns det bara så bra när man är klar med det.
Så bort med alla råttor och sen fram med golvmoppen!
Annars det är ffågan vad.. känner mig rostig, tänkte börja med att ta upp bloggen igen men känns som om fantasin är borta. Skall bara hitta ett bra ämne så kommer bokstäverna flöda fram raderna. Men det känns ändå som om jag har allt under kontroll.. har gjort upp ett par rader nu om hur det skall se ut. Men nu är det väl dags att dra fram dammsugaren!
Ha det bra hela högen för det tänker jag ha!
All i need is you.
Hallå, Torsdag idag då.
Dagarna går.. sitter ivrigt och väntar på om jag har fått jobb eller inte. Hade vart skönt att komma igång med det också nu. Kvällen har varit som alla andra inget speciellt med andra ord. ut och träffa lite folk och få en på bättre tankar samtidigt som jag skäms för att visa mig ute bland vissa folk. Sånna som inte har nåt bättre för sig än att lyssna på vad andra runt om säger och sen snacka vidare eller snackar skit över lag. Är det dom som man säger att dom har för mycket fritid eller?
I morgon blir det en sväng ut till faror och farfar. Mina änglar som alltid finns där. Funderar på att berätta vad deras onda barnbarn håller på med. Men misstänker att jag inte kommer få någon speciell stöttning, vilket jag själv kan förstå.
Jag vill inte stärka dig eller ditt självförtroende och därör säger jag inget heller. Känns bara som om det är baserat på en enda stor lögn allting.. hur har jag kunnat gått på den här skiten? Ibland så hatar jag bara mig själv.
Dragit igång mitt gamla spotify konto, gammal musik som river upp oförlåtliga sår eller sår över lag. Det känns som om det är en sån här kväll som jag läser igenom allt skit som varit och att det kanske blir en sömnlös natt, men det känns ändå värt det så jag kan få ett slut på det här. Jag bad om allting för att kunna läsa igenom det i lugn och ro för mig själv och kunna låsa igen boken och lägga den på hyllan utan att må dåligt av det. Jag hade en kväll som jag pratade igenom en del med mamam och pappa men det är ändå ingenting som man gör på en kväll.. det är många tankar och funderingar också. Vissa saker som jag inte vågar säga eller inte vet hur jag skall säga det. Jag vet att det är jobbigt för dom men dom är bara glada när vi pratar om det och ingen är sura på varandra men det känns så hårt för mig. Jag vet inte hur jag ska börja, jag vet inte vad jag ska säga, jag vill gråta, skrika och bara ligga i famnen och känna när dom stryker mig över huvudet. Så mycket jag har skadat er är väl egentligen oförlåtligt. Alla ord och alla slag och alla knivar i både rygg och hjärta. Att se er gråta var nog alltid det som tog mest på mig. Det kanske var det jag behövde. Se på er hur jag verkligen betedde mig. Att se sina föräldrar gråta över hur man är som person och vad man gör och säger till dom. Det är som att verkligen trycka på stop-knappen och verkligen se vad man håller på med. Men det var ändå inte någon knapp. Jag kunde inte behärska mig. Det jag kommer hiåg är när jag sitter nere mot väggen i gamla vardagsrummet och gråter, pappa kommer upp till mig från källaren för att ha lugnat ner sig och sätter sig bredvid mig och gråter han med. Han ger mig en kram och säger att han inte orkar, han känner sig så fruktansvärt maktlös. Det kan jag förstå men det är dom små tillfällena som jag verkligen stannar upp.
Dragit igång mitt gamla spotify konto, gammal musik som river upp oförlåtliga sår eller sår över lag. Det känns som om det är en sån här kväll som jag läser igenom allt skit som varit och att det kanske blir en sömnlös natt, men det känns ändå värt det så jag kan få ett slut på det här. Jag bad om allting för att kunna läsa igenom det i lugn och ro för mig själv och kunna låsa igen boken och lägga den på hyllan utan att må dåligt av det. Jag hade en kväll som jag pratade igenom en del med mamam och pappa men det är ändå ingenting som man gör på en kväll.. det är många tankar och funderingar också. Vissa saker som jag inte vågar säga eller inte vet hur jag skall säga det. Jag vet att det är jobbigt för dom men dom är bara glada när vi pratar om det och ingen är sura på varandra men det känns så hårt för mig. Jag vet inte hur jag ska börja, jag vet inte vad jag ska säga, jag vill gråta, skrika och bara ligga i famnen och känna när dom stryker mig över huvudet. Så mycket jag har skadat er är väl egentligen oförlåtligt. Alla ord och alla slag och alla knivar i både rygg och hjärta. Att se er gråta var nog alltid det som tog mest på mig. Det kanske var det jag behövde. Se på er hur jag verkligen betedde mig. Att se sina föräldrar gråta över hur man är som person och vad man gör och säger till dom. Det är som att verkligen trycka på stop-knappen och verkligen se vad man håller på med. Men det var ändå inte någon knapp. Jag kunde inte behärska mig. Det jag kommer hiåg är när jag sitter nere mot väggen i gamla vardagsrummet och gråter, pappa kommer upp till mig från källaren för att ha lugnat ner sig och sätter sig bredvid mig och gråter han med. Han ger mig en kram och säger att han inte orkar, han känner sig så fruktansvärt maktlös. Det kan jag förstå men det är dom små tillfällena som jag verkligen stannar upp.
När man var hemma på permis och fick höra " - jag gick in till dig när du sov, jag satt och kollade på dig flera timmar och var så glad av att få kunna ha mitt eget barn under samma tak." Det är ord som alltid finns där och som aldrig kommer försvinna. Man kanske inte ska förtränga sånt. Jag kanske inte över lag vill förtränga vad jag har gjort men som sagt gå igenom det bit för bit och sen lägga boken på vinden och inte ta fram den mer. Prata ut om allt och sen är det bra, jag vill inte höra vad jag har gjort och inte för jag vet att jag har sårat alla runt om mig och även mig själv. Idag har jag nog världens bästa kontakt med er, ni finns alltid där vid min sida och springer med mig in i målet.
Du var min värld.
Det var en gång i tiden som vi var lyckliga ihop. Vi skrattade och delade allting tillsammans. Vi sa för alltid vi sa att vi skulle bilda familj. Vi lovade att bli gamla tillsammans. Idag, ett år senare.. Var allting bara en bluff? En enda stor lögn? Jag orkar seriöst inte med allt det hör lidandet. Jag sa att du var mitt livsljus, att du var den som gjorde mig lycklig. Du sa att jag var solen om dagarna och stjärnorna som lyste upp natten. Jag var din dröm och du var min. Plötsligt ett enda fel avslutat kapitel i livet. Från ingenstans var jag som bortglömt för dig. Jag kretsar inte i ditt huvud. Det är inte mig det första du tänker på när du vaknar. Det är inte mig det sista du tänker på innan du skall sova. Jag kommer aldrig vara din längre. Jag kommer aldrig kunna krama om dig på samma sätt. Jag kommer aldrig ena få hänga eller hålla om dig som jag alltid gjort. Jag kommer aldrig mer kunna ha just DIG som jag jag lutar mig mot när det är svårt. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag älskar dig och hoppades aldrig att den här stunden skulle komma hur mycket jag än har sagt att jag hatar dig eller att du är jobbig. Men med alla minnen, vad ska jag göra av dom? Både bra och dåliga. Sånna som man blir halv av när man berättar eller bara tänker på dom! Jag antar att det är de man kallar för minneslåda. Vad du än gör så kommer du alltid att vara min i hemlighet. Jag kommer alltid viska " godnatt, älskar dig mest av allt" innan jag går och lägger mig. Det är nu i början som det alltid är så svårt. Det är nu jag säger att jag tänker på dig hela tiden. Men jag vet att även jag måste inse att alla bilder och minnen inte kan springa runt i huvudet för alltid även fast det var så vi sa det. Jag får lägga dom i min låda som bara är tillägnad till dig. Sen får jag väl ta fram dom när jag känner mig bättre. När jag orkar. Att höra din röst gör mig svag. Det var väl ett enda stort misstag att bara ringa dig i kväll för att höra din röst. För inombords gråter jag floder!
Du kommer alltid vara min stora kärlek!
Du plågar mig allt mer och mer.
Du skadar mig mer än vad du tror. Mer och mer för varje dag. När du kallar mig gumman så smälter jag. Jag blir så arg på mig själv att jag går på samma skit hela tiden. Det som vore bäst är väl att frysa ner sig tills känslorna säger att det är färdigt. När jag ser att du läser mina sms men inte ger mig något svar tillbaka känns det med. Vill bara ha tillbaka dig. Ha dig vid min sida igen. Stå bredvid mig och hålla om mig som du alltid brukade göra! Fan också! Älskar dig!
Orkar inte
Jag tappade dig, det var som om någon drog dig ifrån mig. Det sista jag fick göra var att bara snudda vid din hand som gled ifrån mig snabbare än någonsin, vad är det som är felet? Jag vill bara skrika och gråta, gå tillbaka i åldern, vara fem igen då det aldrig var några bekymmer. Det är rätt de jag gör men det känns så in i helvetes fel! Vad är det jag har gjort för att förtjäna det här? Jag känner mig som den svagaste personen någonsin. Jag försöker aldrig peka ut mig att visa mig svag. Men det här tog värre på mig än vad jag trodde. När igen ser eller hör så känner jag hur tårarna rinner ner på kinden. Jag vill ha dig här så du kan ta bort dom, så jag kan få visa dig mitt leende som jag brukade göra. Kom och torka mina tårar som du brukar göra. Som du gjorde innan vi ens blev tillsammans. Du säger att det är svårt för dig. Men hade du verkligen älskat mig så hade du aldrig släppt min hand. Du kommer alltid vara min första och bästa kärlek, vill bara att du ska förstå hur jag verkligen känner men jag får inte fram ett ord till dig. Det är som att du förstenar mig. Kom ihåg mig som en krigare och inte den fega som gav upp allt för jag vet seriöst inte hur länge till jag kommer orka med det här! Du kommer alltid vara min prins!
Bara massa regn.
Hej hallå! Sitter på restaurang Hwitstjärna nu och bara tar det lugnt medan Marion jobbar och sliter.
I morse var det ett 7-12 pass som stod på mitt schema. Riktigt död i morse när man vaknade. Det svåraste med det hela är ju verkligen när man skall ta sig ur sängen! Men jag skall inte klaga, har så korta dagar så man har hela dagen framför sig när man slutar. Nu har vi fått det vanliga sommar vädret, bara en massa regn. Man blir så trött samtidigt som man inte alls vet vad man skall göra på dagarna. Det blir mycket att man bara sitter hemma och vilar upp batterierna till morgondagens arbetspass. Idag har jag inga planer alls på vad man skall göra. Just nu känner jag bara för att gå och lägga mig och sova i flera timmar, dagar, veckor och år! Så med andra ord så är Hanna jätte trött idag. Allt handlar väl om att man skall komma in i rutin igen. Det var ju ändå några dagar sen man arbetade sist. Mycket roligare om man skulle ha ett slappare arbete. Ingen som väntade på en. Man kunde prata med någon polare eller ha någon kompis på plats. Trevligare med sällskap :) Nu är det dags för en avrundning :) Ha en bra regnig dag mina vänner!
Tre käftsmällar och en klapp på axeln.
Jahaja, då var det dags för en uppdatering igen!
Vet inte riktigt vad man skall säga, det var ett tag sen sist men det flyter bara på allting nu.
Nu har jag precis blivit jätte lång ledig från jobbet så på torsdag morgon åker jag och pappa till Västervik på HojRock. Skall bli skit kul att få se vad det egentligen är och se alla grymma band som kommer dit och spelar. En sak som jag inte förstår bara är varför spelningarna alltid börjar så sent. Alla bra band som jag vill se börjar liksom att spela 23 på kvällen. Då är man väl säkert helt slut efter allt festande eller hoj åkande. Men kanske är så att om man verkligen vill se det så är det nog inga problem med att hålla sig vaken. Annars när man är hemma så har man ju alltid lyckats hålla sig vaken så det skall nog inte vara några problem!
Sitter här på nätet och kollar tunt efter emblem till mercedes. Skulle vilja haft ett bak på skuffen på Dagge som det står " Turbo Diesel " men det får man väl ta ett snack med pappa om. Han har ju koll på det mesta.
Jo när jag ändå sitter här så kan jag väl berätta att jag typ skämmt ut mig för gotlands bilhandlare som säljer mercedes. Jag har skickat och frågat om jag kan få som någon sponsring av klistermärken. Precis när jag skickat det så kom jag ju på att mina gamla bilar skall jag ju bevara i så bra skick som möjligt så jag skall nog inte ha massa klistermärken på den. Okej kanske om det är något som reprecenterar merca men nja vet inte än. Jag får helt enkelt vänta på svar i från alla företagen och se vad dom säger. Precis när jag hade tryckt på "skicka" så slog tanken mig att klistermärken är ju mest sånt som man sätter på bilar som man inte är rädd om eller typ gamla svettiga volvos. Men ja det är ju en smaksak det med! :)
Nej nu börjar jag bli trött så det blir ett fotbad, fila fötterna och sedan smörja in dom så att dom blir som mjuka barn rumpor och sedan bara gå och lägga sig! Godnatt
Skolan, projektarbete.. facebook!
Sitter i skolan och väntar på att Anna skall bli klar med sina projekt eller sina papper så vi kan dra och äta sen.
Nu börjar allting att dra ihop sig till studenten och balen, men innan det så blir det mösspåtagning!
Den dagen om man har mösspåtagning så känner man verkligen att snart är det faktiskt dags! Skall bli kul när man får sina student kläder och saker! :)
Idag har jag entligen lämnat in mina uppgifter som skulle vart inne i Oktober. Bättre sent än aldrig! Så nu har läraren en heeeel deeel att rätta! Känns skönt nu så här innan man skall börja med etiken! Vet liksom inte ens vad ordet etik betyder så den här kursen lär nog bli lite jobbig! :P
Nog om det så har jag projektarbetet kvar. Jag har hur mycket fakta som helst men det skall skrivas ihop. Jag har absolut inga problem med att skriva ihop känner jag men ändå så vill man få in den röda tråden så att det blir bra. Speciellt så att dom man redovisar det för får en slags inblick i det hela och att det inte skall bli så hoppigt. tror jag får ta och söka lite på mallar. Även fast vi fått i skolan så går det inte in något större! :P
I går åkte Bobby hem till Linköping igen. Tråkigt men så är det i bland. Har nog inte riktigt fattat det än. Eller så handlar det mest om att jag är van med att det blir så här i bland. Vi ses under några dagar och sen dröjer det månader innan vi ses igen! Synd att det är så dyrt för han att åka ner till Gotland med tanke på att han har större inkomst än en annan. Så nu kommer Bobsan inte ner förrän om 93 dagar, känns lite tråkigt men jag har verkligen ingen tid att åka upp till han nu när det är alla saker som innefattar studenten. Dessutom så hoppas och tror jag att det kommer gå rätt fort nu sen är skolan över. Måste ta tummen ur röven så att jag kan börja sköta min praktik mer. Så här kan vi inte hålla på. Det är nästan så att jag skall lova mig själv att jag inte skall skolka eller ringa och säga att jag säg sjuk något mer nu terminen ut. Med tanke på att jag redan vart borta rätt länge från praktiken bara nu i trean och jag började ändå typ nu i november på samma ställe igen. Skärpning Hanna!
Söndagsnöje i Etelhem
Söndag idag.
Började morgonen med att jag försov mig. Eller jag hade sagt till Ottilia att jag skulle gå upp vid tio med henne. Det gick ner sig rätt så hårt, vid halv 12 så ringde hon och väckte mig så då var det att gå upp. Kände mig verkligen som en sengångare.. jag gungade liksom fram mina steg. Då är jagh trött, dessutom så hade jag ställt en egen klocka men inte vaknat av den så Ottilia fick skrika massa gånger för att jag skulle stänga av larmet! :P
Sen när man var på fötterna så var det dags för en shake till frukost och sen vidare att ta en morgon prommenad.. fyfan vad jag hatar att träna! Känner mer att äta på max är min grej! Nu för tiden så har jag blivit så jävla sugen på pasta med ketchup.. känns som om jag lätt skulle kunna äta ihjäl mig på det. Det blev inte lättare av att Leonard kom upp och sa att han skulle äta pizza i kävll, fuck my life!
Efter en döds tråkig och en känsla av att jag skulle besgra sverigest högsta berg så var jag äntligen hemma.. Ottilia har ju fått in dom fina stegen så för mig så tog det rätt låg tid, låg alltid tio meter bakom om inte mer! :P
Sen har jag bara slöat i sängen hela dagen, känns precis som om jag blivit överkörd av en ångvält.. men med tanke på att vi snackar vikt så kan jag väl uttrycka mig så här " Det känns som om en Hanna har hoppat eller lagt sig på mig! " Helt död i hela kroppen och dessutom ont i båda höfterna igen.
Nu sitter jag i Etelhem, Ottilia städar och ja sitter och lyssnar på musik och kollar facebook. Bara för att Ottilia skall ha något att göra i kväll så får jag skriva ett inlägg så blir hon nöjd! :D
I kväll så skall jag verkligen inte göra något annat än att ligga i sängen och tycka synd om mig. Kanske tänka på mat med.. Känner mig som värsta missbrukaren. Nu tror ni alla andra som inte känner mig att jag ser ut som ett berg som väger flera ton men det kan jag lägga handen på valken och säga att så är det verkligen inte! :P
Snart kommer mina små hjärtan ner till mig, mitt ena kommer på onsdag och mina andra två kommer på torsdag. Skall bli skönt att känna att det liksom inte är någonting som fattas. Det rullar på bra. Snart är det liksom dags för student och dom stora valen med att skicka in en ansökan till Linköping om att plugga vidare.. Hanna börjar växa upp och komma in i rutinerna i vuxenlivet. Men vadå rutiner!? det va ju i alla fall en fet lögn! Dom brukar säga att man brukar komma in i jobbrutiner efter ett år i alla fall.. om inte tidigare. Ett år var ju i alla fall att ta i. Men jag kan ju säga att jag har jobbat på samma ställe i snart tre år och jag har då fan inte kommit in i någon rutin! Ren skitsnack den som kom på det. Om man skall fundera på vilket jobb som kanske skulle passa mig någon gång så här när man börjar bli äldre så tror jag nog listan kommer se ut typ nått så här.
Det är nog en smarrig lista!
I morgon blir det in till stan och då skall jag simma, funderar på om jag skall köpa en ny bh men är inte säker än :P Dessutom så skall jag slänga mig i ett solarium, fyfan vad skönt!
Hittade dessutom ett par as snygga shaaaans, men frågan är om man kan billa bort dom fula plupparna som sitter på dom!?
Kanske blir det för mycket kläder nu :P
Nu blir det en timeout... så får vi se vad livet nu har att erbjuda sig ! :D
Söndag den tredje advent
Ja, söndag den tredje advent.
Tänkte ju egentligen att jag skulle städa men nja, det gick väl inte så jävla bra. Tog i alla fall vardagsrummet och det känns ju som om det är där man är mest. Får beta av alla rummen nu i veckan så det ser bra ut till på julafton och sen åker jag iväg den 28. Jag har ju tänkt tanken på att jag skall ha en riktig julgran hemma vid mig i år eftersom det typ va två eller tre sr sen sist. Igår kom jag på att jag inte kommer vara hemma på... vad blir det..? Tio dagar, så när jag väl kommer hem så kommer ju min gran knappast ha någe barr!
På tisdag så blir det ett inlämningsprov och ett muntligt, sen blir det för hoppningsvis inge mer prov den här terminen! Och efter det så är det bara 6 månader kvar till studenten! :). Skall bli skönt att lämna skolan.. men det står rätt hårda beslut nu om hur jag verkligen skall göra med allting. Funderar på om jag skall säga upp lägenheten eftersom jag inte vill ha något olagligt i lägenheten heller. Men frågan är vad man skall säga eftersom det kommer säääkert bli världens diskussioner om detta! Sen vill jag ju också ha kvar min lägenhet eftersom man vet inte vad som händer i ett förhållande.. det finns inga garantier! Sen om jag skall börja plugga till behandlingspedagog som jag pratat om i 4 år. Om jag skall ta en distanskurs eller om jag skall ha en skola? Vill inte lämna dom kompisarna som verkligen står som närmast.. men jag antar att det är detta som kallas för vuxenbeslut?
Usch jag vill inte!!
Höstmörker
Hej, nu sitter jag här igen, många av vännerna som säger att man skall börja blogga, men vad skall man blogga om då? vill ni verkligen höra om hur min skoldag har varit och hur skolmaten va? Nej tror inte det.. just nu så är det skolan allting kommer handla om, så därför så blir det ganska mycket mellanrum mellan inläggen :P
I Onsdags så kom min älskling ner till mig, känndes riktigt skönt att äntligen få träffa han igen! Men nu är dagarna gångna och han har redan åkt hem, vill inte att det skall vara sant men så illa är det. Har inte riktigt fattat det, men jag tror att det kommer snart, eller när man skall gå och lägga sig.
Om någonting helt annat nu, jag har lämnat in min iPhone för några dagar sen, och nu så tyckte jag att det stod still, så då ringde jag till posten och sen två olika samtal till Tele2, dom har tydligen skickat ett mail till mig om att min garanti inte finns kvar och att jag skall betala 2500 kronor och jag vill att dom skall fixa min telefon, och som jag fattade det som så kommer jag få en helt ny, men tycker ändå att det var en maffig summa! Så om jag skall vara ärlig så kollar jag faktiskt efter en iPhone på Blocket eller Tradera nu. Jag har inte bestämmt mig om hur jag skall göra, men det märks! :P
Till en viktig grej som jag tycker att alla borde göra!
Tryck på den här längen och gör AKUT testet, det är jätte viktigt om vi tillsammans kan rädda ett liv!
Stroke är en hemsk plötslig sjukdom som ingen förtjänar att få!
I kväll skall det bli slapp framför tv:n, bara mysa och sen gå och lägga mig i tid, eftersom jag börjar 7 i morgon. Ha en trevlig kväll på er och förtsätt och njut i höstmörkret! :)
Torsdag/ Fredag
Hej!
Nu är det så här att nu har ni mig här igen!
Kan börja med att gå igenom dagen!
Var så sjukt trött i morse även fast jag inte borde vara det. Har kommit in i någon fas att jag sover jätte mycket men ändå så är jag typ trött! Nej men så att jag somnade liksom om och pappa hade bytt om till sina mc kläder, fick rätt dåligt samvete. Sen åkte jag hem till pappa och vi åkte ut till pappas polare och lämnade tillbaka en motorcykel. Sen skulle jag åka med pappa hem. Shit mian ben säger jag bara! Satt och spände mig jätte mycket, skulle jag slappna av så tror jag helt seriöst att jag skulle rammlat av! Nog om detta, sen när vi kom hem så åkte jag hem och lagom till det så var det dags att åka till jobbet. Jobbade 13-20, helt okej, men skönt när man ser hur klockan närmar sig 20 :D Sen var det lite slapp och sen var det ut och träffa Marion och lite annat folk! :D
I morogn så är det studiedag, vilket innebär för min del att jag skall plocka upp lite i lägenheten och sen så skall jag på stan med Marion :D
Så kort och gott om mina två dagar! :D
Jag överlevde trotts helgens upplevelser!
Hello!!
Tänkte att jag behöver få annat att tänka på nu en liten stund, och varför inte dra iväg ett inlägg när jag ändå sitter vid datorn!?
Helgen tillbringade jag med Marion för det mesta, men annars så var det roligt folk med oss på lördagen så jag kände att jag kunde få ta igen min 20 års dag. Dock tror jag att det blev lite för mycket sprit för min del för fy satan va man mådde dåligt dagen efter. Det är sådana tillfällen som man säger, " jag skall aldrig mer dricka i hela mitt liv!"
Men jag skall inte lova för mycket eftersom jag själv vet att det är toma ord.
Hmm bara för att jag fick för mig att blogga så hackar bokstäverna så det är ju inte ett dugg kul att skriva! Jäkla piss internet!
Söndag - Måndag
Tusentals olika funderingar som jag inte riktigt kan sätta in i sina olika kategorier. Jag antar att det är så det skall få vara när det inte är som det brukar?
Nu gäller det.. Hanna ligger i till tusen för detta förbannade körkort, eller ligger i till tusen är nog mer önsketanke. I morgon blir det skola och under håltimmen så är det jag som sitter borta på körksolan och pluggar! Till och med efter också och jag skall vara helt ärlig. För just nu så känns det bara som om det går sämre och sämre!
Oh yes, ny header som ni alla ser, impuls fix nu i natt..
Det börjar krisa på bilder, men envis som jag är så skall jag ha mina tre bilder. Text från min kära pojkvän.
Så nu skall jag lägga ner dom sista minuterna av min vakna tid i natt på att vara social med den jag älskar mest.
Tusentals pussar till dig älskling <3
Avslutar med att visa en bild på min älsklings lastbil! :)
Peace out!
Lördag!
Hallå på er!
Sitter här hemma och skall strax hoppa in i en dusch. Sen kommer min fina Marion in till stan, hemma går det inte att vara eftersom grannen över typ har fest eller något, med andra ord ... dom skriker och gapar hur mycket som hellst.
Helgen skall bestå av teori plugg. Måste erkänna att jag är väldigt dålig på det. Men i morogn skall jag minsan sätta mig med det där ordentligt. Har en känsla av att det är extremt lättare sagt än gjort!
Under veckan så beställde jag min studensmössa, fyfan va nice!
Plus att jag beställde byxor och en tjocktröja, snacka om att det känns som om man är på gång med allting även fast det inte ens gått en månad i skolan. Men men jag får hoppas på att detta året skall gå fort. Nu måste jag hoppa in i duschen och plocka in all disk.
Idag tog jag fram mina ungdoms egenskaper och fick för mig att plocka med all min disk som jag hade hemma. Packa ner allt i en banankartong och sen åka hem till mamma och pappa och sno deras diskmaskin. Låter helt underbart i mina ögon. Frågan är vad mina föräldrar kommer tycka när dom får veta att jag gjort det :P Jag älskar mina knasiga ideer ibland :D
Hemma, stressigt, jag vill tillbaka till min semester!
Hej!
Sitter på skype och pratar med Ottilia, sjukt kul när hon försöker ragga in massa folk till skype! :P
åkt hem från Linköping för någon vecka sen, känns inte alls kul men å andra sidan, vad skall jag göra då?
Saknar min man till tusen men räknar ner dagarna tills man får träffa han igen. Idag klarade skitungen uppskrivningen på mc, stolt över han. Men eftersom Ottilia säger att det låter som om jag stampar på tangentbordet så får jag väl lägga av att blogga och ta detta lite senare!
Trött tjej!
Blogg blogg blogg!
Nu har ni mig här igen!
Ligger helt död i sängen ocoh kollar på min underbara älckling efter ett lååångt tio timmars pass!
Oavsätt så kan det inte bli för mycket B i mina ögon! Längtar som fan nu tills jag skall åka upp till mitt hjärta! Känns som om en dag är tre år, och har en stark känsla av att när jag väl kommer upp så kommer tre dagar kännas som en timme!
I morgon är man ledig, känns som första gången på sjukt länge! Men å andra s
idan så vet jag inte hur ledig jag egentligen kommer bli i morgon med tanke på att lägenheten ser ut som ja.... jag vet inte vad liksom!? Plus att jag måste fixa massa med bilen och sen skall jag möta min sötis lillebror för att hämta hans tröja! Hur skall jag hinna med allt detta!? Känns som om detta kommer ta tre veckor, overkligt för er men dock verkligt för mig.
idan så vet jag inte hur ledig jag egentligen kommer bli i morgon med tanke på att lägenheten ser ut som ja.... jag vet inte vad liksom!? Plus att jag måste fixa massa med bilen och sen skall jag möta min sötis lillebror för att hämta hans tröja! Hur skall jag hinna med allt detta!? Känns som om detta kommer ta tre veckor, overkligt för er men dock verkligt för mig.
Nej nu skall jag vara mer social med mitt hjärta, men eftersom han sa att han inte tänker läsa min blogg om jag inte skriver om han så får jag väl ge han lite fina ord!
Till min stora kärlek: Tack, jag vore ingenting utan dig, du är bäst och jag älskar dig mest av allt! :love:
Till min prins.
Din skugga springer i fatt mig!
Det är sjukt hur mycket jag saknar dig, det finns inga ord!
Varför ska det vara så att vi ska bo så långt ifrån varandra!?
Det sämsta med allting är när man sätter sig vid datorn och börjar dra igång spotify, man känner hur tårarna bara rinner ner för kinden. Att få se eller bara höra din röst kan jag leva på en hel vecka. Du förstår nog kanske inte hur mycket du lyser upp min dag, Jag somnar och vaknar med ett leende på läpparna.
Det kanske är för tidigt att säga att jag älskar dig, men orden är inte långt där ifrån för du är värd att få höra dom orden minst varje dag. Jag längtar till att få hålla om dig, att få bråttas med dig. Jag saknar dig när du torkar mina tårar och på samma gång kan få mig att lee!
Våra timmar ute på högklint, jag önskar bara att jag kunde få stanna upp den tiden och att alltid få ligga där bredvid dig och peka på stjärnorna.
prinsessan har hittat sin prins! <3
prinsessan har hittat sin prins! <3
