Jag tappade dig, det var som om någon drog dig ifrån mig. Det sista jag fick göra var att bara snudda vid din hand som gled ifrån mig snabbare än någonsin, vad är det som är felet? Jag vill bara skrika och gråta, gå tillbaka i åldern, vara fem igen då det aldrig var några bekymmer. Det är rätt de jag gör men det känns så in i helvetes fel! Vad är det jag har gjort för att förtjäna det här? Jag känner mig som den svagaste personen någonsin. Jag försöker aldrig peka ut mig att visa mig svag. Men det här tog värre på mig än vad jag trodde. När igen ser eller hör så känner jag hur tårarna rinner ner på kinden. Jag vill ha dig här så du kan ta bort dom, så jag kan få visa dig mitt leende som jag brukade göra. Kom och torka mina tårar som du brukar göra. Som du gjorde innan vi ens blev tillsammans. Du säger att det är svårt för dig. Men hade du verkligen älskat mig så hade du aldrig släppt min hand. Du kommer alltid vara min första och bästa kärlek, vill bara att du ska förstå hur jag verkligen känner men jag får inte fram ett ord till dig. Det är som att du förstenar mig. Kom ihåg mig som en krigare och inte den fega som gav upp allt för jag vet seriöst inte hur länge till jag kommer orka med det här! Du kommer alltid vara min prins!